När samhällets grundvalar skakas av krig och konflikter, uppstår frågan: Vad händer med de mänskliga rättigheterna? Upphör de att existera när våld och kaos tar över? Svaret är komplext, men en sak är säker – mänskliga rättigheter försvinner inte i krig, även om deras tillämpning och skydd kan utmanas. Denna artikel undersöker vad som gäller och hur vi kan värna om dessa grundläggande rättigheter, även i de svåraste av tider.
Grundläggande principer och regelverk
Mänskliga rättigheter upphör inte att gälla i krig. Tillsammans med den internationella humanitära rätten, även kallad krigets lagar, utgör de ett skyddsnät för mänsklig värdighet. Även om vissa rättigheter kan begränsas under väpnade konflikter, kvarstår en kärna av grundläggande rättigheter som alltid måste respekteras. Krigets lagar är specifikt utformade för att reglera hur krig får föras och skydda de som inte deltar i striderna, medan de mänskliga rättigheterna, som fastställts i bland annat FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948, i grunden reglerar staters makt gentemot sina medborgare i fredstid. Men som Röda Korset påpekar, överlappar och förstärker dessa regelverk ofta varandra.
En av de mest centrala principerna i krigets lagar är distinktion. Den innebär att stridande parter alltid måste skilja mellan militära mål och civila personer och objekt. Att avsiktligt attackera civila är en krigsförbrytelse. Andra viktiga principer är proportionalitet, som förbjuder attacker där de civila förlusterna är oproportionerligt stora i förhållande till den militära fördelen, och försiktighet, som kräver att alla rimliga åtgärder vidtas för att minimera civila skador. Dessa principer är juridiskt bindande, vilket forskning.se tydligt visar, och de gäller alla parter i en konflikt, oavsett vem som startade den. Krigets lagar slår fast att sårade och sjuka, samt krigsfångar, har rätt till human behandling, inklusive tillgång till sjukvård, mat och vatten. Tortyr och förnedrande behandling är absolut förbjudet.
Absoluta rättigheter och tillfälliga inskränkningar
Vissa mänskliga rättigheter är absoluta och får aldrig inskränkas, inte ens under krig. Hit hör rätten till liv, förbudet mot tortyr och omänsklig behandling, förbudet mot slaveri och förbudet mot att dömas retroaktivt för en handling som inte var brottslig när den begicks. Dessa rättigheter är okränkbara. Däremot kan stater, i extrema nödsituationer som krig, tillfälligt inskränka vissa andra rättigheter, såsom rörelsefrihet, mötesfrihet och yttrandefrihet. Men detta får aldrig ske godtyckligt. Alla inskränkningar måste vara proportionerliga, nödvändiga och tidsbegränsade. De får inte heller diskriminera någon grupp.
Internationell rättvisa och Europadomstolens roll
När nationella rättssystem sätts ur spel i krig, blir internationella instanser avgörande för att upprätthålla rättvisa och ansvarsskyldighet. Europadomstolen har, genom sin tolkning av Europakonventionen om mänskliga rättigheter, spelat en viktig roll. Även om exakta tidsramar och detaljer i rättsprocesser kan behöva anpassas till krigets realiteter, har domstolen slagit fast att grundläggande rättsprinciper inte får åsidosättas. Detta gäller särskilt rätten till rättvis rättegång och prövning av frihetsberövanden, även i situationer där Genèvekonventionerna (som reglerar behandlingen av krigsfångar) inte ger tydlig vägledning. Europadomstolen kräver att rättssystemet, även i krig, är förutsägbart och garanterar tillgång till opartisk rättslig prövning.
Dagens konflikter och utmaningar
Moderna väpnade konflikter är sällan traditionella krig mellan stater. Icke-statliga väpnade grupper, terrororganisationer och utländsk inblandning gör konflikterna mer komplexa och svårlösta. Detta skapar stora utmaningar för tillämpningen av mänskliga rättigheter och krigets lagar. Samtidigt utvecklas ny krigsteknologi, som väcker svåra etiska och juridiska frågor.
En brännande fråga är användningen av drönare och utvecklingen av autonoma vapensystem, så kallade ”mördarrobotar”. Vem bär ansvaret när en autonom drönare dödar civila? Hur säkerställer vi att maskiner följer krigets lagars grundprinciper om distinktion och proportionalitet? Dessa frågor kräver noggrann internationell diskussion och reglering.
Fallstudier: När mänskliga rättigheter kränks
Flera nutida konflikter illustrerar på ett tragiskt sätt hur mänskliga rättigheter systematiskt kränks i krig. I Etiopien har inbördeskriget i Tigray-regionen, och även i andra regioner, lett till omfattande övergrepp mot civila. Rapporter från FN och människorättsorganisationer vittnar om tortyr, mord, sexuellt våld, etnisk förföljelse och avsiktlig svält av civilbefolkningen som krigstaktik. Detta är tydliga brott mot såväl krigets lagar som grundläggande mänskliga rättigheter, inklusive de absoluta förbuden mot tortyr och utomrättsliga avrättningar.
I konflikten mellan Israel och Gaza finns det, enligt folkrättsprofessor Pål Wrange och organisationer som Amnesty International och Human Rights Watch, starka indikationer på att Israel bryter mot folkrätten. Anklagelserna handlar bland annat om oproportionerligt våld mot civila, användning av förbjudna vapen som vit fosfor, och attacker mot civil infrastruktur. Detta aktualiserar frågan om hur proportionalitetsprincipen och skyddet av civila ska upprätthållas i asymmetriska konflikter.
Folkmordet i Srebrenica 1995, där över 8 300 bosnienmuslimska män och pojkar systematiskt mördades av bosnienserbiska styrkor, är ett skrämmande exempel på vad som kan hända när det internationella samfundet sviker sitt ansvar att skydda civila. Trots att Srebrenica var en FN-deklarerad ”säker zon”, övergavs befolkningen. Detta brutala brott mot rätten till liv, och mot förbudet mot folkmord, är en mörk påminnelse om vikten av att ständigt försvara de mänskliga rättigheterna.
Vägen framåt: Ansvar, skydd och Sveriges roll
För att stärka skyddet av mänskliga rättigheter i krig och konflikter krävs flera åtgärder. En avgörande fråga är individuellt straffrättsligt ansvar. De som begår krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord måste ställas till svars. Internationella brottmålsdomstolen (ICC) spelar en viktig roll, men även nationella domstolar har ansvar för att lagföra dessa brott. Det internationella regelverket behöver också utvecklas, inte minst för att hantera utmaningarna med ny krigsteknologi, som autonoma vapensystem.
Humanitära korridorer är en viktig mekanism för att skydda civila och ge tillträde för humanitärt bistånd i konfliktsituationer. Det handlar om överenskommelser mellan stridande parter om att tillfälligt upphöra med stridshandlingar längs specifika rutter, för att möjliggöra säker passage för civila som flyr och för leveranser av förnödenheter som mat, vatten och mediciner. Atha.se förklarar vikten av humanitära korridorer. Ofta förhandlas dessa korridorer fram av organisationer som Röda Korset, vilket möjliggör leverans av livräddande förnödenheter.
Sverige har, liksom alla stater, en skyldighet att respektera och verka för att krigets lagar och de mänskliga rättigheterna efterlevs, både nationellt och internationellt. Det innebär bland annat att inte stödja stater som begår allvarliga brott. Sverige stärker också aktivt skyddet av civilbefolkningen vid krig, genom satsningar på skyddsrum och förstärkning av räddningstjänsten. Institutet för mänskliga rättigheter har en central roll i att övervaka och främja detta arbete i Sverige.
En annan viktig del i arbetet för en hållbar fred är avväpning, demobilisering och återintegrering (DDR) av före detta kombattanter. Genom att erbjuda före detta soldater och medlemmar i väpnade grupper alternativ till våld, och stödja deras återanpassning till ett civilt liv, kan DDR bidra till att minska risken för återfall i konflikt och stärka respekten för mänskliga rättigheter på lång sikt.
Sammanfattning
Krig och konflikter utgör extrema prövningar för mänskligheten. Men även i dessa mörka tider får vi inte glömma de grundläggande principer som definierar oss som människor. Mänskliga rättigheter är inte en lyx som kan åsidosättas – de är fundamentet för en rättvis och fredlig värld. Att upprätthålla dessa rättigheter, även när allt annat bryter samman, är en svår men nödvändig uppgift. Det handlar om att bevara vår gemensamma mänsklighet, även i de mest omänskliga situationer. Genom att stärka internationellt samarbete, lagföra krigsförbrytare, utveckla tydliga regler för ny krigsteknologi och stödja återuppbyggnad och försoning, kan vi skapa en värld där mänskliga rättigheter respekteras, även i krig.